Det säkra kortet på fuldagar

Fuldagar – jag tror att de flesta kvinnor har dem, även om denna uppenbarelse allt som oftast sitter inne i huvudet och inte i nÃ¥gon utomstÃ¥ende betraktares öga. Det är dagar dÃ¥ man vaknar och helt orättvist ser nÃ¥gon helt annan i spegeln. Den dassigt grÃ¥ kopian. Den där orimligt plufsiga, apigt trötta kvinnan med hängande pandaögon inramade av mörka ringar. De grÃ¥-bleka kinderna pryds av vilsekomna tonÃ¥riga smÃ¥ blemmor, häxhÃ¥r pÃ¥ hakan och mÃ¥nga fler medelÃ¥lders rynkor som definitivt inte fanns där dagen innan.

faceInget hjälper dessa dagar. Inga expresskurer. Inga spandex. Ingen försäkran, Inga besvärjelser. Man kan smeta ner hela ansiktet i fuktgivande kräm, packa in håret i den allra dyraste kerastase produkten, lägga sig för att vila en stund till… men nej… man vet, utan tvekan, att fuldagen är här för att stanna … precis hela dagen.

På fuldagarna finns det inte på kartan att klä sig figurnära. Man vill inte ha någonting som sitter åt det allra minsta. Tyget får knappt snudda kroppen … men ändå inte se ut som ett övergivet tält i trädgården.  Det får inte vara något som kliar eller som blir för varmt … eller för kallt. Man vill inte ha något som syns alltför mycket … men det får inte vara uppseendeväckande tråkigt heller.  Helst skall det vara grått eller svart. Allra helst en magisk cape som i ett huj förvandlar spegelbilden till ett skogsrå eller en prinsessa på väg till festen på slottet. NI vet, den där som man egentligen är, innerst inne.

Jag har aldrig lyckats hitta varken den där capen eller slottet. Och givetvis finns det absolut ingenting annat i den överfulla garderoben som matchar övriga kriterier. Det vet man bestämt redan innan man ens har tittat. Det spelar absolut ingen roll vad någon säger. ”Men du är ju så fin i den där” ”Jo men den kan du ta, den sitter ju perfekt” Ljug, tänker man surt i sin självömkan. För man vet ju hur omöjligt det är att passa i någonting alls den här dagen.

Förutom i DSK, Det Säkra Kortet.

DSK hänger alltid redo på sin speciella galge i garderoben. I mitt fall är det en vadderad galge så att outfiten skall ha det bra och vara glad och beredd för mina moodswings när det är dags.
IMG_6176Jag har en deal med mig själv att aldrig någonsin diskutera eller kompromissa med DSK. När jag vaknar och har insett att det defakto ÄR en fuldag så är det ingen ide att spä på med klädångest. Jag böjer mig ödmjukt för överenskommelsen. Efter duschen är det bara att öppna garderoben, ta ut galgen och sedan kompromisslöst klä sig. Man behöver inte ens spegla sig. Man vet att det iallafall funkar. Att det är det är det allra bästa och enda alternativet för just den här eländiga dagen.

Min DSK är en löst sittande klänning från MASAI. Den är svart med guldiga prickar på och sitter bara åt med lös resår precis under bysten. En älskad ängel brast alltid ut i det bredaste leendet som fanns på hela jorden så fort hon fick syn på något prickigt. Det var antagligen en av anledningarna till att min DSK blev just den här klänningen. Ännu mera att den fortsätter att vara det nu när hon inte kan stå bredvid och ”skratta i prick” längre. När jag tar den på mig kan jag fortfarande höra rösten glatt utbrista ”Men den där kan du ju inte vara ledsen i TinTin. Den är ju så prickig!” Och hon har förstås rätt. Prickigt ÄR ett glatt mönster. Och jag lovar dig hjärtat, att jag gör verkligen mitt bästa för att känna mig prickigt glad, precis som du.

IMG_6165Men tyget är också en anledning. Det faller vackert samtidigt som det döljer min egen påhittade syn på mig själv. Den har ärmar som når nedanför armbågen och den kan användas antingen med strumpbyxor, tajts eller jeans. På vinterhalvåret blir det antingen långärmad T-shirt under eller svart kofta utanpå och på sommaren enbart strumpbyxor. Barbent finns förstås inte heller på kartan för den här dagen, hur varmt det än är. Benen får på fuldagarna alltid små sår eller röda plitor som kliar efter rakhyvelns stressiga framfart. Men materialet i klänningen kompenserar för de trasiga benen. Det är underbart silkigt och får nästan …men bara nästan, en känsla av lyx att tränga sig igenom fulskalet. Och med ett par Doc Martens med några år på nacken så känner man sig både jordnära, lite kaxig och lagom varm.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

HÃ¥ret är som alltid ett hopplöst fall dessa dagar. Hästsvans eller hängande, inget funkar. Det är bara att ” go with the flow” och lÃ¥tsas som om att det har regnat och man ändÃ¥ inte hade kunnat rädda det eftersom man glömde sitt paraply hemma.  Om de grÃ¥ hÃ¥ren envisas med att ha en egen show pÃ¥ parkett i pannan sÃ¥ sprayar man bara nÃ¥gra skurar med Loreals fusksprayfärg….och försöker att komma ihÃ¥g att INTE stryka bak luggen med handen och sedan klia sig i ögonen eller i ansiktet. Det hjälper inte upp fuldagen.

Om man mot förmodan skulle ha tur på en fuldag så är det solsken ute.  Då kan man använda solglasögon att dölja pandaögonen med. Har man inte tur så kan man låtsats och fullständigt ignorera idiotin att ha solglasögon en snöig och mulen dag i November. Eller också kan man ta ett ulligt pannband som förhoppningsvis stjäl spotlight från pandaögonen.

shutterstock_585179689

Summa summarum för dagens Fuldags-garderobshopping:

6 år gammal prickig Masai klänning
GStar Jeans från Ingen Aning
DocMartens boots från 2012
Pannband….eller fuskhalsduk som gömt sig längst in i byrÃ¥n
Kappan som hittades efter att ha legat i ide i en herrans massa å
Accessoar; återigen Simba, 2 1/2 årig berner sennen hanne

IMG_3230

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *