• En alldeles speciell dag

    Älskade Malin. Det är din födelsedag idag. Du fyller tjugosex år. Jag kan ännu inte riktigt säga att du skulle ha fyllt tjugosex. För det är så svårt att helt och hållet förstå att du inte är här och firar med oss. Men samtidigt så ÄR du här ändå. Fast på ditt nya sätt. Jag kan inte se dig men jag kan känna dig. Du är precis överallt med din fladdrande kofta och slarviga tofs. Jag ser dig i tanken, i ögonvrån och ibland på stan, i någon annan. Du är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar. I morse…

  • Nya vänner i örat

    Podcasten är verkligen här för att stanna och visst är det väl underbart att människor äntligen får tid att tala till punkt….eller? Jag lyssnar nästan aldrig på musik när jag promenerar, städar, bär sten, målar, bygger, åker bil eller, som idag, tåg. Däremot går lurarna varma med podcasts mest hela tiden. Det har nästan blivit som en drog. Precis som spelande och chattande är en drog för de yngre i familjen så är podcasten min egen nät-drog. För bara några år sedan var bloggen den självklara ego-megafonen och forumet framför andra när det gällde att glänsa med sin begåvning eller visa vilken snygg outfit man valt för en speciell dag.…

  • Tystnad…. Tagning….

    Igår hälsade årets första riktiga sommardag äntligen på. Och vad gjorde jag? Spenderade den i min kära hammock? Satt och drack kaffe med ansiktet vänt mot solen medan alla djuren nöjt skuttade runt mina ben? Nej, jag var långt ifrån sådana klassiska sommaridyller.  Jag spenderade istället hela dagen på Södertörns Tingsrätt. Morgonen började med att jag för första gången på väldigt länge, ålade mig i min tidigare ack så väl-använda dräkt från ToS (Tiger of Sweden) Det är min ultimata business-kostym. Den som tidigare, på bara några minuter, förvandlat mig från skogstroll till omutlig affärskvinna. Det tog liiiiite längre den här gången. Jag kände mig, efter ett helt år som…

  • Konsekvenser och egen-skapade rädslor

    Igår berättade jag om hur oväntat bra det gick när stora tonårssonen fick den ännu större förmånen att få bo ensam i lägenheten på Lidingö varannan vecka. OM han följde de uppsatta kraven som ackompanjerade detta fantastiska förtroende som vi gav honom. Jag menar, tänk er bara, arton år och få en etthundrafemtio kvadratmeter stor lägenhet för sig själv! Inga föräldrar som tjatar, man kan ta hem vilken röd-tott som helst utan att bli Guantanamo-utfrågad (ja han verkar ha en faiblesse för just rödhåriga långbenta skönheter) Man kan titta på vilka program och spela vad som helst utan att behöva ha på sig hörlurar, ingen tjatar om tandborstning eller att…