Fuldagar – jag tror att de flesta kvinnor har dem, även om denna uppenbarelse allt som oftast sitter inne i huvudet och inte i någon utomstående betraktares öga. Det är dagar då man vaknar och helt orättvist ser någon helt annan i spegeln. Den dassigt grå kopian. Den där orimligt plufsiga, apigt trötta kvinnan med hängande pandaögon inramade av mörka ringar. De grå-bleka kinderna pryds av vilsekomna tonåriga små blemmor, häxhår på hakan och många fler medelålders rynkor som definitivt inte fanns där dagen innan. Inget hjälper dessa dagar. Inga expresskurer. Inga spandex. Ingen försäkran, Inga besvärjelser. Man kan smeta ner hela ansiktet i fuktgivande kräm, packa in håret i…

Det är inte helt lätt att göra helheten rättvisa när min tolvåriga fotograf inte är på plats.  Resultatet av gårdagens garderobshopping ser alltså inte så värst slående ut på fotot. Men det blev trots detta ännu en lyckad hemma-shopping och det är ju verkligheten och inte det lilla som fastnar i kameran som räknas. Och det är så otroligt billigt här i min egen shop! Love it! Denna gång skulle outfiten användas när jag genomförde min första regissörs-intervju. Eller okay, min första intervju för någonting över huvud taget. Om man bortser från en skol-telefonintervju med Munkfabriken i Torp för fyrtio år sedan. Så jag var lite (=mycket) nervös. Filmen, en…

Inför lördagens ”red carpet”- visning med mingel på premiären av filmen Downsizing blev det till att dyka in i min garderobsaffär igen. För er som inte läste senaste inlägget så är Garderobshopping= att ha nollvision på att handla kläder ute i butik och istället använda gömt och glömt i sina egna garderober. Inte heller den här gången var det svårt att hitta något bland galgarna. Det blev en underbar brunguldig tunika inköpt i Barcelona 2013 och en svart stickad kofta med några år på nacken. Till detta väl använda 4 år gamla stretch-jeans från Gstar, de svarta stövlarna som jag dissade dagen innan och som pricken över i en mocka-kappa…

Det här med kläder…och att man ”aldrig har något att ta på sig”, trots att garderoben är proppfull, det känns väl igen? Jag har länge känt att det är hög tid att göra något åt det här livslånga dilemmat. Att jag verkligen älskar att handla kläder men att shoppingen ibland blir som en dyr tröst när jag är ledsen eller deppig, varvid jag handlar saker som jag kanske bara använder en gång och sedan glömmer bort att jag har. Och faktum är, att innan jag blir världsberömd författare….eller nåt…, så har jag inte råd att handla på det där sättet längre. Så, eftersom den här shopping nollvisionen är så urbota…