• Tankeställare

    Från TV-såpa till verklighet

    Jag kände till en början att det inte var min sak att lägga mig i eller att skriva kommentarer om valet i USA. Jag ville inte ens slösa energi på att tänka på det. Men så har jag heller aldrig varit överdrivet engagerad i politik. Det kanske kan tyckas ovuxet och att inte ta ansvar men när jag var liten satte jag ett likhetstecken mellan politiska diskussioner och att folk blev arga. Och jag tror att det på något sätt gjorde att jag undvek diskussionerna om ämnet. Även när jag blev gammal nog att förstå att det är grundläggande viktigt. Och även förstå att det som är en rättighet för…

  • familj,  Okategoriserade,  Sorg

    Fantom-smärtor och pausar

    Det här med sorg. Den sätter sig överallt. I allt man gör. Som ett epoxy-lim. Den sitter i passagerarsätet i bilen, den åker med i kundvagnen på ICA, den sitter med i soffan när man tittar på nya avsnitt av Homeland, den är med när man lagar mat, när man duschar, åker buss, tunnelbana och tåg. Den går med på hundpromenaderna och sitter med när man läser läxor med barnen. Den är med när man vaknar och när man somnar. Ibland gör den till och med sällskap med John (Blund) i sömnen. Den är som en ny ovälkommen kroppsdel.. men ändå inte. Det är mera som att ha varit med…

  • Djurliv,  familj

    Restaurangbesök utan Cesar Millan

    Igår tog jag, tolvåringen Livia och vår stora vovve Simba en skön promenad i den knarrande snön och bitande minusgraderna. Vi gick med våra bleka ansikten vända mot solen och hade siktet inställt på att äta lunch ute. Med medhavda filtar och sittunderlag. Men väl nere vid värdshuset fick Simba överraskande nog lov att sitta med inne i restaurangen om vi höll oss delen med klinkergolv. ”Sitter ni där är det inga problem” sa servitören glatt. Men hon såg nog inte Simba när hon sa det eftersom jag gick in och frågade medan de andra två stod utanför. Hon trodde nog att vi hade en liten väsk-hund eller en mer…

  • familj,  hälsa,  Ohälsa,  Sorg,  träning

    2016 – Elva månader

    Januari. Nytt år. Jag satte mig för att summera 2016 men….tiden fram till december får jag anstränga mig för att minnas.  Minnet känns som seg sirap. Jag kom faktiskt inte ens ihåg hur året började. Så jag fick gå tillbaka i almanackan för att se vad jag använde mina dagar till. Jag tänkte först att jag skulle börja med att be 2016 dra åt helvete, men efter att jag hastigt hade summerat mitt år så insåg jag att det innehöll händelser och människor som jag inte vill vara utan alls. Vissa saker kunde vi å andra sidan gärna ha varit utan, som att få en tumör på levern, att nästan…