Jag är inget kärringäpple – jag är en superhjälte!

Har funderat mycket över det här med att hitta uppdrag och jobb och den konstiga känslan att man helt plötsligt är att betraktas som ett kärring-äpple. En fallfrukt som anses ha legat för länge på arbetsmarknads-marken trots att man egentligen är i sin prestations-peak. Både erfarenhetsmässigt och då man plötsligt ÄNTLIGEN har mera tid nu när familjelivet har gått in i en ny fas.

Enligt regeringens ”Delegation för främjande av äldre arbetskraft” står det att chansen att få svar på en jobbansökan minskar redan efter 40 års ålder för att sedan minska ännu mer dramatiskt fram till 65 års ålder då sannolikheten att bli kontaktad av arbetsgivaren är runt 2-3 procent. Liknande resultat syns i alla undersökta yrken. Rapporten visar även att åldersdiskrimineringen tycks drabba kvinnor hårdare än män. Surprise? Not so much.

Därför skriver jag nu framförallt om oss kvinnor, trots att jag vet att även män drabbas av åldersdiskriminering på arbetsmarknaden.

Jag begriper inte varför många företag inte förstår att vi är en av Sveriges mest kompetenta grupp av anställda. Multitaskande superhjältar med koll på dagens digitala teknik men även på samhälle, omvärld, miljö, hur man fixar avloppet, renoverar, projektleder och som extra grädde på det; allt som oftast experter på konflikthantering och hur man hanterar mänskliga relationer. De flesta av oss har hittat vårt självförtroende och självkänsla och är helt trygga med dem vi är. Många kvinnor i min ålder har fixat en karriär samtidigt som de har tagit hand om småbarn, tonåringar, skött hemmet, trädgården, husdjuren, månat om miljön samt tagit hand om sin och andras hälsa. Och när tonåringarna till slut klarar sig själva så tar vi hand om våra äldre. Samtidigt som vi fortsätter att arbeta minst lika hårt som alla andra. Såklart.

Vi har varit med om en utveckling som är helt enorm. Som barn köpte vi godisbitar för ett öre styck och tittade på Hylands Hörna i svartvitt. Det fanns varken datorer, internet eller email. Nu finns det inga ettöringar, mobilen är en ständig följeslagare och vi krigar med multikontrollen till den avancerade platt-TVn med surround-system och hundra kanaler. Vi sitter i zoom-möten, planerar veckan i Outlook, tar hand om kontakter i olika CRM-system och hanterar utan problem alla möjliga sorters tekniska system. Vi belastar inte  samhället så värst mycket: förskolan är sedan länge avklarad, skolan är över, vi behöver ingen äldreomsorg och vi är tämligen friska eftersom vi har lärt oss att ta hand om vår hälsa. Och vi har äntligen TIDEN. Så vad är problemet? Dagens människor lever allt längre och är allt friskare. Stora delar av arbetsmarknaden behöver arbetskraft. Det märks tydligt i antalet annonser nu när corona har blivit en del av livet och inte längre stannar upp precis allting. Fler äldre vill dessutom jobba vidare. Därför känns det helt orimligt att kompetenta och erfarna människor väljs bort på grund av sin ålder.

Jag är inget kärringäpple, känner mig inte som ett kärringäpple och vill inte bli behandlat som ett. Jag är en superhjälte. Inget annat.