Igår ringde min exmake och frågade om han kunde komma förbi och hämta släpet som står på tomten. Även om vi har fortsatt vara vänner efter skilsmässan har jag nog inte blivit så glad över att se honom på flera år. Det var corona-effekten som slog till med full kraft. Glädjen att få träffa människor på riktigt. Inte bara fokusera på avståndet i kassakön och rynka pannan åt människor man inte ens känner som går för nära på promenaden. Att istället känna hur viktiga de där personliga mötena är. De som man, innan pesten, oftast inte hade tid med för att man prioriterade annat eller helt enkelt inte orkade. Det…

Helt slut efter att ha ägnat hela morgonen åt att städa … för att städerskan skall komma. Ja sjukt dumt, eller hur? Jag var så nöjd över att äntligen kunna ta hit någon som kan göra det där tunga jobbet. Skura lister, tvätta dörrar och skåp, dammtorka överallt …. Skulle för en gångs skull unna mig. För man kan ju tro att det här med att beställa storstädning och få grovrent borde vara en avlastning. Men nej, det är rent ut sagt skitjobbigt! Man skall ha så mycket ytor fria som möjligt. För att de skall damma och torka av alla de där pinsamma lagren som har samlat sig. Och…

Jag trodde att han var på bättringsvägen efter förra veckans oförklarliga sjukdomstillstånd. Han viftade på svansen, ögonen var med och han snodde min kaka från frukostbordet. Lugnet återvände till magen och trycket över bröstkorgen lättade. Men idag vände det igen. Åt helt fel håll. Antagligen var det samma sak för många andra också – alla djursjukhus i Stockholms-området var nämligen fulla och ingen kunde ta emot fler patienter. ”Men vad skall jag göra då!” grät jag uppgivet och anklagande i mobilen. ”Låta honom ligga och dö?” ”Nej då” svarade rösten i andra luren som jag väntat i femtioen minuter på att få prata med. ”Ring Uppsala Djursjukhus och prova där.…

I måndags sitter man på ett vårdplaneringssamtal och skriver under papper om permanent äldrevårdsplats och blir lovad en korttidsplats tills den permanenta blir bestämd. Vi säger att det är bra med korttidsplats så länge det inte blir samma ställe som sist. Där det luktade urinoar och myror kröp överallt, där kläder mystiskt försvann eller satt på någon annan patient. Där de kläder som satt på kroppen var fruktansvärt smutsiga. Några myror flydde till och med i resväskan hem och jag kan förstå att inte ens dessa små invånare ville vara kvar. Jag frågade till och med om jag behövde skriva ner just detta om korttidsboendet på ansökan om den permanenta…