Garderobshopping – bra för själen och plånboken

Det här med kläder…och att man ”aldrig har något att ta på sig”, trots att garderoben är proppfull, det känns väl igen? Jag har länge känt att det är hög tid att göra något åt det här livslånga dilemmat. Att jag verkligen älskar att handla kläder men att shoppingen ibland blir som en dyr tröst när jag är ledsen eller deppig, varvid jag handlar saker som jag kanske bara använder en gång och sedan glömmer bort att jag har. Och faktum är, att innan jag blir världsberömd författare….eller nåt…, så har jag inte råd att handla på det där sättet längre.

Så, eftersom den här shopping nollvisionen är så urbota tråkig bestämde jag mig för att starta ett nytt projekt. Jag kallar det för att ”garderobs-shoppa”. Varje dag som jag skall iväg på något som ligger utanför rondellen skall jag försöka välja en ”bortglömd” outfit bland de kläder som faktiskt finns tillgängliga. Något som jag inte har använt på länge, eller inte använt alls. För det är, som sagt, väldigt många galgar där inne i min lilla men älskade walk-in-closet.

I går skulle jag förvandla min rufsiga pyjamaslook till någon som är värdig mitt nya glansiga presspass. Jag skulle på visning i stan för att recensera ytterligare en film. När jag kikade in i garderoben i morse kändes det nästan…men bara nästan…som att faktiskt gå in i en affär för att köpa något nytt. En liten kick av välbehag i en väldigt liten men proppfylld butik. Där fanns rader av klänningar, tunikor, tröjor, blusar, kjolar och byxor. En hel låda med tajts och strumpbyxor. En annan med knähöga strumpor och till och med en som härbärgerar benvärmare!  Åttiotalsnostalgi på hög nivå. Tre långa skohyllor skyltade med diverse skor men jag insåg snabbt att jag skulle få komplettera i ”affären” på bottenvåningen då det var vinterbeklädnad jag behövde på fötterna och inte sylvassa tå-luftiga små underverk som knappt går att promenera i.

Just nu är jag inne i en period där jag vill ha lite loose-fit. Kläder som knappt känns men som ändå nästan flyter på kroppen och har ett fint fall utan att se ut som ett tält eller en sjukhus-särk. Och det får förstås inte se ut som om att jag har varit på loppis, även om min vanligtvis eurochica stil har chanserats ”en aning” det senaste året.

Det tog bara fem minuter av koncentrerat bläddrande mellan galgarna innan jag förvånad hittade en fyra år gammal grå rak bomulls/-klänning med krage. Då tiderna med tajt halsskinn långsamt börjar försvinna så älskar jag numera kläder med krage! Det här kändes som en direkt bingo! Hur hade jag kunnat glömma bort den? Därefter dök jag ner i lådan med tajts och fastnade för ett par hoptrasslade petroleumblå nästan helt täckande strumpbyxor med prickar på. Skulle tro att de kan ha några år på nacken men är antagligen bara använda max en gång. Ovan som jag är så sprack de förstås i rumpan när jag drog på dem. Men det gjorde inget, jag hade inga planer på att visa min rumpa för någon den här dagen.

Mitt favorithalsband, som jag köpte på Arlanda flygplats för ungefär fem år sedan, fick bli min smycke-accessoar. Detta underbara halsband har en tendens att bli kronan på verket för de flesta kläder. Det passar till nästan allt. Jag älskar det.

Image

Sen var det förstås det här med ytterkläder. Jag har i flera säsonger försökt hitta den ultimata svarta lång-kappan. Men alla jag har provat är antingen för tajta eller för korta. Jag vill känna mig fri i en kappa. Jag vill få plats med en tröja under utan att få klaustrofobi. Det skall nästan kännas som om att man är en fe som flyger fritt på en äng med sin fladdrande cape bakom sig. Jag har också en fäbless för riktigt långa ärmar med vidd nere vid handen. Så nej, det har med andra ord inte blivit någon fe-kappa. Men när jag stod där nere i hallen i min grå klänning så spratt en sömndrucken nervtråd till i huvudet. Ett diffust minne av just den där drömkappan svepte förbi. Köpte jag inte en sådan för många år sedan? Eller inbillade jag mig bara?

Nej skam den som ger sig när man är på fashionuppdrag. Inne-stegen åkte resolut fram och jag ålade mig, trots klaustrofobi-tendenser, upp på vinden iklädd pannlampa och hittade till slut en dammig låda där det prydligt stod ”Vinterkläder” textat i svart utanpå. Jag ålade mig försiktigt på mage tillbaka över kanten, repade naveln men hittade stegens avsats med tårna och drog med mig kartongen. Den var lite tyngre än vad jag hade trott varvid den dunsade ner i golvet och välte.

Men voila…ut flög den! Precis som om att den ville visa mig att ”kolla här är jag! Ta ut mig! Äntligen fri! Det var verkligen ”Kappan”. Den långa svarta ull-kappan som går halvvägs ner till vaden, med långa ärmar som vidgar sig som en trumpet vid handryggen. Och som extra bonus med avtagbar pälskrage. Hur kunde jag i alla dessa år glömt bort den? Och varför hade jag stoppat den i en låda uppe på vinden? Obegripligt. Jag skakade av den och provade nästan andäktigt försiktigt. Skulle den passa eller skulle mina muskliga….okay då… begynnande tantarmar sätta stopp för projektet? Men nej, med femton år på nacken satt den som en smäck! Den kändes inte ens bedagad. Inga fläckar, inga repor, inga missfärgningar och inget intorkat hundslem. Nöjd snurrade jag runt i hallen som en utklädd tioåring på väg på kalas men stannade abrupt vid åsynen av skohyllan.

Stövlar eller skor? Jag lämnade skohyllan och gick in i vinterskobutiken i tvättstugan. Där inne hängde sex par vinterstövlar, diverse stövletter och några boots. Jo hyfsat bra utbud för en sån liten butik. Jag provade först ett par tre år gamla lågklackade svarta mockastövlar med guldspänne. Hmmm..jo de var snygga och satt jätteskönt men tillsammans med den långa kappan blev det lite för…damigt för dagens pressvisning. Det kändes inte helt rätt. Jag var ute efter en sofistikerad men mer avslappnad look. Istället provade jag mina två år gamla svarta platå-boots, som min ”lilla” valp åt upp en del av baksidan på innan jag hunnit använda dem. Och jo minsann, där kom den; Pricken över iet. Ingen ser väl baksidan på min ena sko? Och vem bryr sig? Det får bli lagning hos skomakaren senare…. eller kanske lite silvertejp.

IMG_5980

Så, vilken underbar morgon med helt gratis garderobsshopping, ro i själen och klädsjälvförtroende.
Summa summarum;

Klänning ca 4 år gammal
Tajts ca 3 år gamla
Kappa 15 år gammal
Boots 2 ½ år gamla
Accessoar: Halsband 4 år gammalt
Extra accessoar: Fisk, 9 månaders teddykanin

IMG_6014

2 thoughts on “Garderobshopping – bra för själen och plÃ¥nboken”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *