Vi hade det utstakat jag och mamma. Hur de kommande åren skulle se ut. Några år till tillsammans här på Värmdö och sen ett äldreboende i närheten. Kanske växelboende så att hon kunde vara hemma varannan vecka eller på helger. Vi skulle sitta på altanen och välja ut vilka blommor som skulle i krukorna inför våren och sommaren, njuta av te och muffins och stora skålar med punchpraliner. Slå rekord i Bookwhorm och lösa de allra svåraste korsorden. Men så blev det inte. Den jävla cancern satte käppar i hjulen. Vi har kämpat på nu i fem månader, med hjälp av det fantastiska teamet från ASIH, Avancerad Vård I Hemmet.…

Känslan efter att ha avslutat den andra redigeringsomgången av uppföljaren till min och Anna Westers feelgood-roman ”Manusgruppen” är både magisk och väldigt tom på samma gång.  Det är som att ha lyckats lägga ett gigantiskt pussel skapat av ord och känslor. Varje sida, varje kapitel, varje ord för karaktärerna vidare i ett liv som visserligen är fiktivt, men när man skriver blir det väldigt verkligt. Och plötsligt sitter man där, med ett lagt pussel. Färdigt. Som bara skall ligga där ett tag, utan att man pillar mer på det. För det är ju så i skrivprocessen – att man måste låta manuset vila innan man tar nästa steg. För vår…