• familj,  Sorg,  träning

    Hitta en vardag i dimdiset

    Vardag. Vad är det? Efter att någon man älskar har….försvunnit från livet så känns ordet vardag väldigt konstigt. I NORMALA fall, skulle det just nu ha varit att jaga efter julklappar bland alla andra miljoner stressade människor, passa på att ändå njuta och i hemlighet faktiskt skina tillsammans med alla ljus och tindrande saker som hänger över hela stan, ta in julmusiken och tyst nynna med, att göra julgodis…eller som jag – titta på när någon ANNAN gör julgodis, pynta hemma, fixa fredagsmys mitt i veckan bara för att det är jullov, sucka över räkningarna, leta jobb och uppdrag…. Men allt känns konstigt och fel. Jo jag betalar räkningarna, tror…

  • hälsa,  Ohälsa

    Krossad i botten av en självförstörelseburk.

    Jag har en vän som lider av utbrändhet, eller utmattningssyndrom som det numera heter. Nej det är inte hon på bilden men jag tror att det är ungefär så hon känner sig varje dag när hon sitter vid sitt skrivbord. Hon vill inget hellre än att hitta tillbaka till att leva, i sin takt, medan myndigheter och sjukvård å andra sidan föreskriver en snabbare takt för tillfrisknandet. En som passar deras budget bättre. Precis som om att alla i den här situationen kan placeras i samma fack. Att alla repareras på exakt samma sätt och på exakt samma tid. Montera in de reservdelar som behövs, olja lite och sen är…

  • Tankeställare,  Tonårsliv

    Ibland är de så små i sina stora skor

    Det här med mamma-hjärtan… det är verkligen alldeles speciellt. Att känna villkorslös kärlek. Nog är det väl så att det bara är till barnen som den existerar? För vem annars skulle man gå igenom eld och vatten för? Vem annars skulle man gång efter annan under de jobbigaste tonåren stå ut med de ego-trippade utbrotten av olika magnitud, av bristen på ordning och reda och ibland respekt och uppskattning, av hårda orättvisa ord och tallrikar med ingrodd gammal bearnaise sås under sängen? Skulle man tolerera det från någon annan? Och ändå känna den här ständigt närvarande stora kärleken. Jag tror inte det. Nu när den där perioden nästan är över,…

  • Djurliv

    Bajsplocks-diskussion i ottan

    Dag tretton. Vaknade 0540, av min tidsinställda träningsklocka i huvudet. Även vovven på nedervåningen har snabbt lärt sig exakt vilken tid som gäller. En sekund efter att mina ögon motvilligt slogs upp hördes ett försiktigt men ändå uppfodrande pip. Ett pip som, efter att jag inte rörde på mig under den första minuten, eskalerade till ett utdraget yl. “Men kom ner då. Kom. Kom. Kom ner. Skynda dig. Vi skall ju uuuuuuuut. Morgonpromenad i ottan! Jihoooooo!” Jag var själv på “lagom” (=inte alls) jihooo-humör. Kände mig bedövad. Jättetrött. Utsliten. Som om att jag inte sovit något alls, trots att jag la huvudet på kudden redan klockan kvart över nio kvällen…