• familj

    En polaroid-bild från förr

    Igår ringde min exmake och frågade om han kunde komma förbi och hämta släpet som står på tomten. Även om vi har fortsatt vara vänner efter skilsmässan har jag nog inte blivit så glad över att se honom på flera år. Det var corona-effekten som slog till med full kraft. Glädjen att få träffa människor på riktigt. Inte bara fokusera på avståndet i kassakön och rynka pannan åt människor man inte ens känner som går för nära på promenaden. Att istället känna hur viktiga de där personliga mötena är. De som man, innan pesten, oftast inte hade tid med för att man prioriterade annat eller helt enkelt inte orkade. Det…

  • familj,  Sorg

    Två år – så kort och så långt

    I Sibirien har man ett uttryck: ”Föräldrar begraver man i jorden. Ett barn begraver man i sitt hjärta”. Och det kan mycket väl stämma. Men sorgen är olika för alla. Den är som ett eget DNA som lever sitt eget liv. Ingen annan kan sätta sig in i exakt hur den ser ut, hur just du känner, oavsett vem du har förlorat. Men det är extra tungt då någon går bort i unga år. Det är så onaturligt och så fruktansvärt fel. Livet … går liksom i kras.  Älskade Malin, dig har jag alltid haft i mitt hjärta, från den dag du föddes.  Jag minns din lilla hand i min…

  • Djurliv,  familj

    Villkorslös kärlek

    Jag trodde att han var på bättringsvägen efter förra veckans oförklarliga sjukdomstillstånd. Han viftade på svansen, ögonen var med och han snodde min kaka från frukostbordet. Lugnet återvände till magen och trycket över bröstkorgen lättade. Men idag vände det igen. Åt helt fel håll. Antagligen var det samma sak för många andra också – alla djursjukhus i Stockholms-området var nämligen fulla och ingen kunde ta emot fler patienter. ”Men vad skall jag göra då!” grät jag uppgivet och anklagande i mobilen. ”Låta honom ligga och dö?” ”Nej då” svarade rösten i andra luren som jag väntat i femtioen minuter på att få prata med. ”Ring Uppsala Djursjukhus och prova där.…

  • familj,  Sorg

    Vad är det ni firar?

    ”Vad är det ni firar?” En helt normal fråga till ett sällskap som sitter vid ett långbord på Pinchos och diskuterar hur många rätter man skall beställa in. Är den där ostbågspajen verkligen värd att testa och hur många av de där vansinnigt goda räkorna i vitlök skall man våga sig på? Barnen springer runt borden, byter stolar och skrattar. Kinderna är rosiga av både värmen och allmän upphetsning av att alla är med och att det är okay att springa lite fritt utan att någon fyar eller säger att man måste sitta still. Vi vuxna skrattar och pratar. Farmor undrar vad det är för nymodigheter att beställa maten på…