• Djurliv,  familj

    Villkorslös kärlek

    Jag trodde att han var på bättringsvägen efter förra veckans oförklarliga sjukdomstillstånd. Han viftade på svansen, ögonen var med och han snodde min kaka från frukostbordet. Lugnet återvände till magen och trycket över bröstkorgen lättade. Men idag vände det igen. Åt helt fel håll. Antagligen var det samma sak för många andra också – alla djursjukhus i Stockholms-området var nämligen fulla och ingen kunde ta emot fler patienter. ”Men vad skall jag göra då!” grät jag uppgivet och anklagande i mobilen. ”Låta honom ligga och dö?” ”Nej då” svarade rösten i andra luren som jag väntat i femtioen minuter på att få prata med. ”Ring Uppsala Djursjukhus och prova där.…

  • Djurliv,  familj,  Tankeställare,  Vardag och Kultur

    Tantvarning på red carpet

    Inför lördagens ”red carpet”- visning med mingel på premiären av filmen Downsizing blev det till att dyka in i min garderobsaffär igen. För er som inte läste senaste inlägget så är Garderobshopping= att ha nollvision på att handla kläder ute i butik och istället använda gömt och glömt i sina egna garderober. Inte heller den här gången var det svårt att hitta något bland galgarna. Det blev en underbar brunguldig tunika inköpt i Barcelona 2013 och en svart stickad kofta med några år på nacken. Till detta väl använda 4 år gamla stretch-jeans från Gstar, de svarta stövlarna som jag dissade dagen innan och som pricken över i en mocka-kappa…

  • Djurliv,  familj,  Sorg,  Tankeställare

    Mitt kramiga Saltkråkan

    Jag är så stolt över vårt hus. Mest för att jag har slitit så hårt för att göra det till ett riktigt hem. Jag har dragit ner tapeter, slipat, målat invändigt och utvändigt, lagt golv, spikat lister, valt material, bråkat med hantverkare och leverantörer, skyfflat jord och stenar, grävt och planat ut grus och jord, rensat i den oändliga röran, rullat gräsmatta, monterat staket, planterat, byggt en kaningård, anlagt rabatter och monterat både inne- och utemöbler. Det har varit ett oändligt slit med både frustration, tårar, blåmärken, ömma muskler och nåt diskbråck till följd, men också mycket stolthet och arbetsglädje. Att sedan en tidig sommarmorgon sitta i kaninhagen och äta…

  • Djurliv,  familj

    Restaurangbesök utan Cesar Millan

    Igår tog jag, tolvåringen Livia och vår stora vovve Simba en skön promenad i den knarrande snön och bitande minusgraderna. Vi gick med våra bleka ansikten vända mot solen och hade siktet inställt på att äta lunch ute. Med medhavda filtar och sittunderlag. Men väl nere vid värdshuset fick Simba överraskande nog lov att sitta med inne i restaurangen om vi höll oss delen med klinkergolv. ”Sitter ni där är det inga problem” sa servitören glatt. Men hon såg nog inte Simba när hon sa det eftersom jag gick in och frågade medan de andra två stod utanför. Hon trodde nog att vi hade en liten väsk-hund eller en mer…