Livsflow med te

Den där känslan av total närvaro. När man är helt inne i skrivandet. Tid och rum försvinner. Timmar passerar helt obemärkt och omvärlden existerar knappt. Man kallar det i facktermer FLOW. Från början ett begrepp inom psykologin men numera ett uttryck använt inom många olika områden.

Jag har spenderat de senaste åtta dagarna på ett virtuellt författar bootcamp. Hade fastnat lite i mitt bokprojekt. Visste inte riktigt vad det var som inte funkade. Men det räckte med en timme i sällskap av likasinnade. Det var inte bara energin och kreativiteten som fullkomligt exploderade, jag hittade även en förklaring till varför jag inte varit riktigt nöjd med mitt manus. Helt plötsligt dök det upp en ny karaktär i mitt huvud. En som funnits gömd i texten hela tiden, som en grå mus. Nu fick hon leva upp och ”bli någon”. Hon fick bra egenskaper, vissa beundransvärda, men hon fick också en mörkare bakgrund för att kompensera. För vi har förstås alla våra ryggsäckar med olika innehåll. HON fick min röda tråd att bära. Plötsligt stämde allting. Och då kom det. Mitt FLOW. Mitt eget tillstånd av Nirvana. Timme efter en timme vid tangentbordet. Nästan lite maniskt men ändå … så självklart.

Men att vara i Nirvana är inte alltid helt kompatibelt med att vara mamma. Eller bonusmamma. Att vara närvarande i familjen är trots allt en stor del av den ”yrkesrollen”.

Efter en mycket trevlig middag på restaurang igår kunde jag knappt bärga mig innan jag fick kasta mig över datorn igen. Väl hemma krängde jag snabbt av mig min blå sidenkappa och tog sikte på det slitna soffhörnet. Nästan som en beroendeperson. Jag behövde mitt knark. Jag öppnade locket på laptopen, kände suget och drog ett djupt andetag: En helt ny tom sida visade sig på skärmen. Äntligen!

Då kom hon. Trettonåringen. Med den vanliga kvällsfrågan. Den som normalt inte behöver något svar, för det är så självklart. Det var dags för vår ritual.
Te? frågade hon lätt. Jag hejdade mig mitt en knapptryckning. Rynkade på pannan och gjorde omedvetet den beklagande mamma-grimasen. Såg hennes besvikna min innan jag ens uttalade något. Det högg till i magen. Vad höll jag på med? Man kan, som jag skrev innan, ha FLOW på olika sätt. Buddisterna kallar det meditation och i sportsammanhang är man ”i zonen”.  Stunder med dem vi älskar … ja då är man nog ”i livet”. Och det skall man vara rädd om. För jag vet alltför väl hur oförutsägbart livet kan vara ibland.
Så det fick bli te-stund, precis som alla andra kvällar.

Vi sitter ute med tända ljus i skymningen. Med fleecefiltar och ullstrumpor om det är kallt. Eller med myggmedel och pyjamas när det är varmt. Året runt. Oftast bara hon och jag. Men ibland om vi har besök får gästen vara med. Allt utförs som i en ritual. Vattnet sätts på. Därefter tar hon fram te-lådan. Den som innehåller flera olika sorter och smaker. Vi tummar på påsarna, vänder och vrider. Diskuterar valen. Tekopparna har vi valt ut just för våra stunder. Stora, turkosa med ännu större fat som även rymmer en kvällsmacka om man är lite sugen. Ibland festar vi till det med sötsaker. Vi sitter under stjärnhimlen, eller vid regn och snö, under ett litet tak. Det är stunder av stilla ro, fniss, hemligheter och förtroenden. Magiska stunder. Stunder man skall vara rädd om. Såna man helst skulle vilja paketera i en ask för att kunna ta fram senare i livet. Då, när ingen längre frågar med förväntansfull röst om det är dags för te.

Så igår fick mitt skrivar-flow ge plats för mitt livs-flow.  Det som gör att man över huvudtaget kan ha andra typer av flow.
Men som kompensation väckte min nya karaktär mig klockan 0400 i morse med en ny idé. Och nu är jag inne i skrivar-flow igen. Skall vara kvar här tills resten av huset vaknar. Några timmar till.