Häxhår och The Sister Code

I morse vaknade jag med två katter och en tvestjärt i sängen. Datorn låg uppfälld bredvid mig och glasögonen satt klistrade uppe i pannan. De hade bildat streck och veck i huden som satt kvar större delen av dagen. Det går inte att komma ifrån att man inte är fullt lika elastisk som förr.

Mascaran som jag, kors i taket, använt dagen innan hade smetats ut under ögonen och även gjort konstnärliga avtryck på kudden. Det luktade lite … surt i rummet. Jag skyllde på katterna en liten stund men visste innerst inne att det inte var rättvist. Katter är bland de renligaste djuren som finns. Jag borde vara tacksam att de ens ville ligga kvar där bredvid mig. Vad tvestjärten tyckte brydde jag mig inte så mycket om. Det som förvånade mig mest var att jag inte blev hysterisk och kastade mig ur sängen i panik. Är mitt nya chanserade jag inte längre rädd för insekter? Kanske känner jag mig lite besläktad med dem nu när jag är mer grott-lik. Eller är insektsrädslan något som går över med åldern?

Det var i alla fall jag och ingen annan som fortfarande hade på mig de svett-stelnande träningskläderna från gårdagens hårda pass på gymmet. Det var jag som missat att borsta tänderna och ignorerat att min skalp skrek efter en genomborstning.  Jag hade åter igen somnat med datorn på magen efter att jag ”bara skulle skriva några rader till”

När jag några minuter senare tittade mig i spegeln i badrummet insåg jag att mitt gamla chica jag var ett inne blott. Förfallet var otvetydigt. Ögonbrynen såg ut som perenner spridda för vinden. Övrig behåring hörde hemma i en kulstötar-hörna på sjuttiotalet och jag kunde till och med skönja några mörkare fjun bredvid munnen. Men samtidigt kändes det lite skönt. Det här att släppa ytan vind för våg. Att inte bry sig. Jag kan tänka mig att det är samma känsla som ”våga-vägra-B-H-kvinnorna” kände för trettio … fyrtio år sedan.

Det var när jag tog av mig min tränings BH som jag insåg att det var dags för en allvarlig intervention med mig själv. Om det är några män som läser så kan jag meddela att ni nu får hemligstämplad inside information. För detta är något som vi kvinnor försöker hålla för oss själva genom hela livet. Men nu kastar jag mig utför stupet. Jag bryter The Sister Code.

Här kommer det: Ibland får vi häx-hår på tuttarna! Japp, ibland tittar de ut, oftast bara ett eller två. Långa, svarta, tjocka hårstrån. De är inte som några andra hår på kroppen. De är från forntiden. Och de växer fort! Så om man inte kommer ihåg att rensa den rabatten så kan man bli påkommen. Det vill ingen av oss. Det finns djupt rotat inom oss. Vi vet alla vad man gjorde med häxor förr i tiden.

Så där stod jag nu. I mitt stora badrum med de skimrande klinkerplattorna. Med katt och hundpäls mellan tårna och (TVÅ) häxhår på tutten. (japp de är på samma) Att bli bränd på bål var en överhängande risk. Det var definitivt dags för en uppryckning.

Jag vände blicken från spegeln. Bakom mig på det fina rullskåpet i mörkt trä stod det fina burkar i diverse färger. Vackra burkar och tuber. Med damm på locken. Där fanns bodyscrub, body butter, body spray, hårinpackning, en liten necessär med allsköns små verktyg. Inklusive häxhårs-pincett och en glänsande oanvänd rakhyvel. Där fanns allt min förfallna kropp behövde.

En timme senare var jag tillbaka i tvåtusentalet. Utan häxhår …och diverse annan päls. Jag har bokat in färgning av fransar och bryn i eftermiddag, ikväll blir det bodyscrub och imorgon en soldusch.

Att arbeta med så mycket skrivande gör att jag försvinner in i ett tidsrum som både står still och går fort. Igår arbetade jag på en ny karaktär och det är …   fullständigt uppslukande. Tänk er att få skapa en helt ny person. Hitta på egenskaper, vad hon/han skall säga, vad de skall uppleva…. Man bestämmer ALLT! Och jag arbetar just nu tillsammans med en manusgrupp där vi läser varandras texter för att få perspektiv. Så otroligt intressant, inspirerande …och roligt. Men man glömmer tid och rum … och med det; hygien, mathållning och städning.

Ikväll skall jag ställa klockan på 22.00. Då skall tänderna borstas, ansiktet tvagas och pyjamasen på. Sängkläderna skall bytas innan dess och inga extra ”husdjur” är välkomna bland kuddarna.

För jag är inte bara författare, jag är också … åtminstone ren.