Att vinna fantasier eller vinna på riktigt

Igår tänkte jag, att eftersom livet, lite milt uttryckt, inte har varit så snällt på sistone, så kanske det är min tur att vinna något annat ”slag”. Eftersom jag har givit upp på den där vanliga herr Gud så vände jag mig till Spelguden istället. För att se om han kan sköta sig bättre. Hans bror Speldjävulen skall jag dock hålla mig ifrån. Men kanske kanske kanske att den goda brodern skulle tycka att, ”Jamen här har vi ju henne äntligen, en värdig vinnare av en enklare tillvaro. Henne skall vi ha!”. Jag fattar ju också, att pengar inte tar bort det där tomrummet på insidan eller trycket över bröstkorgen, men de har ändå en förmåga att ta bort viss oro över de mera praktiska aspekterna av livet.  Och man skulle få glädjen av att dela med sig och göra livet enklare även för andra. Både de som står mig nära och de som bara finns där ute och behöver hjälp. Dessutom tyckte jag också att det banne mig var dags att bli utvald till att få ha lite tur. Jag förtjänar lite tur. Min familj förtjänar lite tur. Så är det bara.

Så jag spelade 40 kronor på amerikanska Powerball, där vinsten låg på ogreppbara två miljarder. Två miljarder! Men allvarligt, jag kan knappt ens föreställa mig hur mycket det är. Det är ju en på gränsen till löjlig summa. Vad sjutton skulle jag göra med så mycket pengar? Det är ju så enormt mycket nollor i det beloppet att jag blir lite snurrig. Siffror har ju dessutom aldrig varit min starka sida.

Men tänk ändå, att få glädjen och möjligheten att underlätta för familjen och andra som behöver ett enklare liv. Tänk att kunna ge någon man älskar valet att kunna vara hemma med sina barn lite längre, eller att kunna plugga igen utan att behöva vara orolig för ekonomin, att ge bort möjligheten att starta ett eget konditori, att köpa någon ett hus med trädgård där barnen kan springa och få gräs mellan tårna ända fram till oktober, att ordna så att ens föräldrar får en tryggare tillvaro i en bostad utan en hiss som ständigt går sönder och istället möjlighet att få frisk luft och sol i ansiktet utan att behöva böja sig ut från balkongen med risk att trilla ner, att i ett soligare land tillsammans med kärleken starta ett barnhem som verkligen gör nytta och där man senare kan låta ens barn, syskonbarn-barn och egna barnbarn (om det någon dag kommer några sådana)  få arbeta för att lära sig om hur livet ser ut på andra håll i världen, att kunna hyra ett gigantiskt stort hus i Spanien eller Italien på sommaren dit alla nära och kära kan komma och storfamiljsbo några veckor….  Jo det hade varit fantastiskt. Men annars? Så där mycket pengar skulle kanske föda mer besvär än bekvämlighet. Jag vet inte. Men att fantisera om det känns ändå….ganska bra.

Summan är ju, som sagt helt galen. Men äh, jag tänkte ändå att; Varför inte? Varför inte lika gärna jag som någon annan. Och jag tror för övrigt att jag skulle bli en utomordentligt kompetent miljardär. Så jag spelade, och denna gången lät jag inte datorn välja random nummer utan jag valde en kombination av siffror som verkligen betyder något för mig.

I morse när jag vaknade, hade jag glömt bort att jag hade spelat. Jag klev upp som vanligt, steppade i mina kanintofflor och satte på en kopp kaffe. När jag sedvanligt landat i soffan med min stora fluffiga vovve-vapendragare i knät utan att spilla en endaste droppe av min dyrbara morgondryck, tog jag upp telefonen. Och där stod det, överst i displayen;

”Grattis, du har vunnit! Lotteri USA, Powerball. Dragning 05/02. Ditt resultat kommer att visas på Min Sida. Pengarna kommer att utbetalas till dig utifrån sidans regler.”

Jag stannade med koppen halvvägs till munnen. På allvar? Och det stod ett utropstecken efter ”Du har vunnit” Jag undrade om de alltid skrev utropstecken eller om det bara var till nyblivna miljardärer. Den där spelguden, är han alltså verklig? Och lyssnade han på mig? Om allt det där som jag ville använda min vinst till. Jag drog snabbt in luft i lungorna igen då jag nästan hade blivit yr av att hålla andan. Jag loggade försiktigt, nästan andäktigt in. Och där stod det, svart på vitt. Jag hade verkligen vunnit!  Jag hade vunnit den fantastiska summan 3,80 Euro….

Jag ställde ner koppen, reste mig och gick ut för att fylla på mera kaffe. Och där stod den kvar, i all sin prakt, den där buketten som budfirman hade levererat fel häromdagen. För igår ringde de och sa att jag fick behålla den. Jag gick fram, ställde mig på tå och stack ner näsan i den. Andades in både lukten och känslan. På bordet låg det också kvar några avklippta delar av silvriga band som jag använde till dukningen på min bonusdotters kalas igår. Hon ringde på kvällen, innan kalaset ens var över, och sa ”Mimis jag vill bara ringa och prata med dig en stund och säga tack för att du kom hit och dukade så fint och att du var med en stund. Jag saknar dig”

Så jag vann inga fantasier. För jag har ju redan vunnit på riktigt. En bonusfamilj. Och som extra bonus på det vann jag en vacker bukett rosor.  Och när jag låtsas som om att de var till mig på riktigt så känns det fortfarande varmt inombords.