Karma = Bullshit

Vi har varit krig med Livet ett tag nu i vår familj. All sorg och ringarna som har bildats på det havet har liksom karvat ur både ork och energi. Och det gör att man blir infernaliskt trött och nästan dränerad. Jag började skriva i morse men när jag sedan läste alla de där orden på skärmen så blev jag bara ännu mera låg. Så jag började om. Genom att försöka vända på steken. För hur skall man annars försöka hitta tillbaka till den där energin som man så väl behöver.

Sorgen kan jag inte vända på. Den finns där precis hela tiden. Som en extra hud. Så den skall jag inte gräva i nu. Istället skall jag tänka på allt annat som händer ur ett positivt perspektiv.

Förra veckan var helt sjuk. Bokstavligt talat. En stor del av familjen som var med på min brors födelsedags-kalas för 1 ½ vecka sedan insjuknade, inom bara några dagar,  i rejäl influensa, lunginflammation, öroninflammation och ögoninflammation. Det kändes lite som om att familjen antingen var dominobrickor på ett stort spelbord eller hade blivit drabbad av pesten i en liten by på medeltiden. Det var, helt allvarligt, fullständigt absurt! Ambulanser och bilar gick i en nästan hysterisk skytteltrafik till akut och vårdcentral. Och mobilen klingade ständigt till med uppdateringar om nya drabbade och om prognoser, antibiotikakurer och status. Två av dem blev t.o.m. inlagda på infektionskliniken. Själv landade jag i årets första stora migränanfall och spenderade 10 timmar med att hulka över spyspannen med en krökt rygg likt en Tudor-katt.

Nio personer av fjorton, helt däckade. Så hur kan man vända det till något positivt? Kanske att ”Jippie – alla är på bättringsvägen?” Vilket, såklart är väldigt positivt, även om det lite grand känns som ett klämkäckt”Foten i kläm-jajemen!”. Något annat som är positivt är att vi, mitt i vår raserade tillvaro, tar hand om varandra, iallafall så gott det går. Vi är en sorglig vingklippt skara just nu men ändå en kärleksfull familj som finns här för varandra. Det har den här veckan bevisat. Och DET är positivt.

Sen har vi min lever-sjukdom. Den som skulle få sin dom om huruvida den där eländiga tillväxten har växt på sig eller inte. Denna veckan var det domedags. Och jag tror att jag nog har varit mera spänd och orolig än vad jag har medgett för mig själv. Och jo, den HADE förstås växt, vad annars? MEN halleluja –  inte för mycket. Så de mindre besvären jag har, de kan jag lätt ta jämfört med en stor operation i buken. Det enda jag skall vara försiktig med är att få något hårt slag eller en stöt i sidan eftersom det kan orsaka stor inre blödning. Men att hålla mig ifrån slagsmål skall nog inte bli något problem (men för säkerhets skull, var snälla och mucka inte med mig) Så det här ser jag som dubbel-positivt. Ingen operation och inga slagsmål. Inga slagsmål-inga åtal. Inga åtal-inga fängelsedomar. Inga fängelsedomar-…glada barn?… ja man kan ju fortsätta i all evighet om hur positivt det här var!

Mitt relativt nyrenoverade kök, som nu håller på att renoveras igen p.g.a. vattenläckan….och alla skåp som måste tömmas och möbler som skall flyttas, alla kontakter och tjat med försäkringsbolaget och all packning och saker att ta till lägenheten medan läckan torkas ur…. I morse var jag lite kräkfärdig över tanken som helt ärligt kändes som att bestiga ännu ett förbannat berg… Men nu skall jag försöka tänka så här istället: Nytt fräscht golv – wihooooo! Och äntligen får jag rensat både i den stora skänken, köks-ön och i skänken som står i hallen! OCH vilken tur att vi har lägenheten att bo i under tiden. Och tänk vad roligt att få hänga i telefon med nya (försäkrings-) människor….Nya människor=Nya kontakter! Så ja… faktiskt lyllos mig!

Min kulbo, som i sin bipolära värld tyvärr vet det mesta om ångest och depression ringde nu och kom med ett förslag för att ta mig ur den värsta kvicksanden. Han sa först ”Ta två veckor ledigt nu direkt!” Ehhh min slöa hjärna undrade först om han menade från mitt konsult/hemmafru-jobb eller som Netflix proffs? Nej han menade främst från alla måsten. (Men också från mitt maniska säsongsnetflix-beroende) Han sa att jag skulle göra EN sak på min gula post-it lista per dag, inte mer. Jag skall istället passa på att träffa vänner och göra sånt som jag tycker är roligt och släppa tankarna på praktiska saker som oroar. Och sen efter det skall vi gemensamt sätta oss ner och göra en plan. DET lät…väldigt…planerat….men också positivt. Driftigt och positivt. Eller hur?

Nu har jag förstås genast fuskat och gjort TVÅ saker på listan, men av någon konstig anledning kändes det bättre. Att överprestera ynkepynka lite kanske är en kvarleva från min arbetsnarkomani men det fick mig helt magiskt att känna mig… lite duktig och handlingskraftig.

Så nu, efter att enbart förstulet ha sneglat åt TV,n, lägger jag undan min post-it lapp och går en vovvepromenad istället för att se om House Of Cards för tredje gången..

Och för att avsluta den här vändstekta texten så har jag till fullo tagit till mig något som efter de här månaderna står skrivet med fet stil i mitt universum: Karma = Bullshit.
För vi har verkligen inte gjort något för att förtjäna all denna skit.

(Så nu blev det ÄNNU en positiv sak – för det är ju också positivt – att komma till klarhet)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *