Precis runt hörnet och i en annan värld

Idag har vi gjort det osannolika. Vi samlades för att ta ett sista farväl av dig, vår älskade Malin. I ett blomster-smyckat kapell på Västra Kyrkogården i Göteborg.

Jag undrar om du var där. Hela tiden när jag satt där i kapellet undrade jag. Om du kände hur ofattbart sorgligt och ledsamt men också hur vackert det var. Om du hörde alla sånger som var valda med sån omsorg . En Håkan Hellström kavalkad av kärlek.  Bara för dig. Om du log åt ditt underbara såpbubble-foto vid urnan som var valt med sån kärlek. Om du kände lukten av havet av just de blommor som någon visste att du tyckte om och alla de andra fina blommorna som alla tog med till dig. Och om du osynligt la din hand till tröst på alla nära och kära som var där, alla som älskar dig och saknar dig.  Det var nästan så att jag , ohörbart inom mig, hörde ditt förtjusta fnittrande skratt när du såg att alla bar något lila, bara för att hedra dig. Finaste Malin.

I mitt huvud flyger ord runt utan att bilda meningar. Vacker, Tårar, Ont, Hjärtat, Varför, Nej!, Fin, Lila, Såpbubblor, Omtänksam, Bästa, Kramar, Aldrig, Tiden, Dröm, Mardröm, Vakna, Tomt, Saknar……. Orden bara flyter runt, runt, som ett rep som snurras åt runt bröstkorgen. Det känns som om att det är livet som drar åt snaran och gör det svårt att andas. Så jag måste ta ett djupt andetag och spränga repet, så att jag kan andas fritt igen.

Jag kan gråta för alltid för att du är borta,
eller istället le genom tårarna bara för att du har funnits

 Jag kan blunda och fortsätta be att du kommer tillbaka,
eller öppna mina ögon för att se alla fina minnen som du har lämnat kvar

 Jag kan låta mitt hjärta vara tomt eftersom jag inte kan se dig,
eller fylla det med den kärlek du lät mig och så många andra ta del av

 Jag kan minnas dig men bara det faktum att du är borta,
eller vårda ditt minne och låta det leva vidare för alltid

 Jag kan stänga mitt sinne, vara tom och vända ryggen åt allt,
eller leva som du gjorde: leende, omtänksam och positiv med öppna ögon, framtidstro och mycket kärlek

För du, vår stora kärlek, är inte borta  bara för att du är utom synhåll.  Jag tror att du finns någonstans mycket nära och långt bort. Precis runt hörnet och i en annan värld.  Och när vi ses igen, för det gör vi, då skall vi sitta nära någonstans, med din hand i min, fnissa, dela minnen och skapa nya. Tills dess ,skall jag hedra ditt minne genom att leva som du.
Hjärtat mitt- jag älskar dig för alltid.