• hälsa

    Bara 7 1/2 vecka kvar

    Dag tjugo av idogt tränande och mat-diciplin. Jag trodde att det skulle vara absolut värst att behöva ge sig ut varje dag klockan 0600 i ur-och-skur-mörkret, eller att behöva äta samma saker varje dag, att inte få unna sig en ynka pynka liten mini-bit av en macka….eller frukt…..eller ett riskorn…..eller ett enda spagettistrå…för att inte tala om att inte få ha mjölk i kaffet! Men nej, det absolut värsta hittills, det var när jag fick ont i halsen och bestämt blev beordrad vila. I FYRA DAGAR! Inte en chans att jag fick visa mig på gymmet eller ute i området iklädd min numera så bekväma pannlampa och stora hörlurar som…

  • Tankeställare,  Tonårsliv

    Ibland är de så små i sina stora skor

    Det här med mamma-hjärtan… det är verkligen alldeles speciellt. Att känna villkorslös kärlek. Nog är det väl så att det bara är till barnen som den existerar? För vem annars skulle man gå igenom eld och vatten för? Vem annars skulle man gång efter annan under de jobbigaste tonåren stå ut med de ego-trippade utbrotten av olika magnitud, av bristen på ordning och reda och ibland respekt och uppskattning, av hårda orättvisa ord och tallrikar med ingrodd gammal bearnaise sås under sängen? Skulle man tolerera det från någon annan? Och ändå känna den här ständigt närvarande stora kärleken. Jag tror inte det. Nu när den där perioden nästan är över,…

  • Djurliv

    Bajsplocks-diskussion i ottan

    Dag tretton. Vaknade 0540, av min tidsinställda träningsklocka i huvudet. Även vovven på nedervåningen har snabbt lärt sig exakt vilken tid som gäller. En sekund efter att mina ögon motvilligt slogs upp hördes ett försiktigt men ändå uppfodrande pip. Ett pip som, efter att jag inte rörde på mig under den första minuten, eskalerade till ett utdraget yl. “Men kom ner då. Kom. Kom. Kom ner. Skynda dig. Vi skall ju uuuuuuuut. Morgonpromenad i ottan! Jihoooooo!” Jag var själv på “lagom” (=inte alls) jihooo-humör. Kände mig bedövad. Jättetrött. Utsliten. Som om att jag inte sovit något alls, trots att jag la huvudet på kudden redan klockan kvart över nio kvällen…

  • Tankeställare

    Minska FB likes till förmån för det levande engagemanget.

    Idag ringde en gammal vän på mobilen. Vi har inte setts eller hörts på…. Ja jag vet faktiskt inte, det kan vara ett år, två år eller till och med tre år. Tanken är lite skrämmande för jag har faktiskt ingen aning om när det var vi senast hördes av. Men saken är den att det har KÄNTS som om att vi har setts och hörts av. Massor med gånger. För jag har ju följt honom på Facebook. Så jag vet….. ungefär vad som händer. Alltså när han är ute och reser, åker skidor, klättrar i berg, myser (rumsrent) med fina frun, testar på att vara kock för en dag,…