Vad är det för fel med att påverka sin biologiska ålder?

Inget karvande i min lever. Åtminstone inte under 2016. Wihooooo. Stor lättnad. Känner mig som en smiley-gubbe. Och för er som har haft synpunkter på mitt 10 veckors magrute projekt så kan jag meddela att jag även har fått godkänt från farbror doktorn. Han sa “Men absolut, kör på, det är bra om du är i god fysisk form om vi behöver göra ett ingrepp framöver, om tumören har växt eller om du börjar må mer dåligt och få symptom av den. MEN tänk på att lyssna på kroppen. Och var beredd på perioder av illamående eftersom tumören trots allt är så stor att den kan irritera” En irriterande tumör. Jo tack jag vet. Extremt irriterande. Och yes, jag skall ha mina öron och min känsel vidöppna för hur jag mår….medan jag anpassar träningen och levnadssättet därefter. Just nu har jag, efter den första dagens “jag-ger-järnet-attityd”, gått ner i tempo och inser att det är upptrappning stegvis som gäller. Att anpassa orken och kroppen. Inte att ge järnet och bränna ut sig i båda ändarna innan första veckan är över. Det skall ju vara roligt också.

Så, jag är mycket nöjd med läkarbesöket. Det blir uppföljning om 3 månader men det känns bra, att ha någon som kollar upp min irriterande tumör.

Jag har också fått några kommentarer om varför jag inte bara låter åldern ha sin gång. Alltså varför anstränga sig så? Alla blir gamla och hängiga. Gilla läget istället. Jo jag vet att alla blir gamla och dör, det är det enda man kan vara helt säker på. Och jag är inte rädd att bli gammal, även om jag inte kiknar av skratt när man till och med hittar gråa hår i ögonbrynen …och svarta häxhår på överläppen (Ja det är sant! Usch).

Jag vet att man inte kan springa ifrån den kronologiska åldern, men den biologiska åldern kan man faktiskt i hög grad påverka. Så varför inte göra det bästa av sig själv? Genom att leva hälsosamt och träna konditionen och styrkan kan de flesta fördröja kroppens åldringsprocesser och hålla sig starka och aktiva. Vill inte alla det? Känna sig starka och friska. Att orka göra saker. Visst, man behöver inte göra såna här lite mer extrema 10 veckors veckors-intensiv-kurer där man har strikta kostscheman och blandar konstiga protein-pulver och tränar som en galning, men för mig handlar inte det här om att bevisa något för någon annan. För mig är det är det dels en utmaning för mig själv, dels ett heligt löfte jag gav mig själv i en stund av ångest och förtvivlan och slutligen ett sätt för mig att komma igång ordentligt för att ha något att bygga på framöver. En explosiv kickstart. Det har varit en väldigt jobbig och känslosam sommar och nu vill jag göra det här för MIG. Jag vill utmana mig. Jag vill bli stark. Jag skiter fullständigt i vad andra tycker om min mage eller mina häng-depåer. Jag skiter i hur gammal andra tror att jag är. Jag vill se vad JAG kan och förmår. Och jag vill må bra. För faktum är, att om jag, efter den här intensiva kickstarten, följer upp och fortsätter att träna /motionera regelbundet (på ett mindre intensivt sätt) , fortsätter att dricka måttligt med alkohol, börjar äta nyttig och varierad kost och att ha en positiv inställning till livet och min omgivning, ja då kommer jag inte bara bara att känna mig yngre och friskare; jag kan också få förmånen att se fram emot betydligt flera år med minskade åldersbetingade problem.

Så, jag skall försöka och se om jag klarar att genomföra de här här 10 veckorna för att därefter trappa ner men behålla målet; att påverka min biologiska ålder genom att leva sunt och hälsosamt. Synpunkter på det?