Från Business woman till Hotellfru

Att följa med sin andra hälft på affärsresa är ganska annorlunda mot att åka på semester tillsammans. Jag är van vid att resa själv i jobbet men vi har även rest tillsammans både på mässor och finansiella events. Men då hade vi båda ett digert schema och dagarna var fyllda med olika arrangemang och möten. Den här gången skulle jag, för första gången, följa med honom på affärsresa. Som “frun”. Hon som följer med. Den lata bortskämda hotellfrun. Lite konstigt kändes det. Att inte vara den som går upp i ottan för att förbereda det sista med näsan över datorn för att sedan stressad med viktig min och rynkad panna rusa ner till frukosten och ta en kaffe i farten. Att inte behöva vara stressad eller nervös över att hur allt skall klaffa på konferensen. Att inte behöva stå och le och säga smarta saker hela dagen. Att istället vara den som lojt ligger kvar under det fluffiga täcket när ens andra hälft säger “Hej då älskling, nu går jag. Kreditkortet ligger på bänken, ha en bra dag” Och sen, smack, en puss på pannan (bara för att jag inte har borstat tänderna ännu) innan han försvinner ut genom dörren mot dagens vedermödor.

Först kände jag en lite förorättad känsla över att bli lämnad kvar där så tidigt. Herregud klockan var ju bara 0630! Varför måste han gå så tidigt? Jag då??? Kunde jag inte ens fått några minuters uppmärksamhet. Är jag inte viktigare än så? Skulle jag verkligen behöva ligga här under det här supersköna täcket och sova en stund till, ta en lång dusch och SEN gå ner och äta, när det är lugn och ro i matsalen? Fy vad orättvist. Och det här med att Kreditkortet ligger på bordet skulle för bara ett år sedan varit en omöjlighet. Då skulle jag upprört och indignerat ha tänkt, “Men allvarligt. Vilket årtionde lever vi i. jag behöver inga pengar! Jag klarar mig utmärkt själv!” Jag skulle ha känt mig som en 50-tals-hemmafru. Men här och nu, så hade hotellfrun tagit över mitt inre redan 2 minuter efter att dörren hade stängts bakom honom. För jag lever nämligen just nu enbart i MITT årtionde. Siffror är fullständigt ovidkommande. Och i mitt årtionde så lever man i nuet. Man tar hand om varandra. Man njuter av dagen och man vet att det är helt okay att ta det lugnt och bara ha det bra. Och man är väldigt värd lite shopping. Så jag sträckte på mig, gick upp och tog de fyra stegen fram till vattenkokaren och satte på en kopp kaffe som sedan inmundigades under det fluffiga täcket. Jag tog sedan fram datorn och ögnade mig igenom nyheterna innan jag uppdaterade mig på mina sociala medier. Sedan slöt jag ögonen och tänkte en stund på hur fantastiskt bra jag har det.

Förmiddagen ägnade jag åt att promenera längst Haarlems gator. Jag fönster-shoppade, men enbart för att affärerna, av någon outgrundlig anledning, inte öppnar förrän klockan 13 på måndagar. Jag undrar vad de gör på söndag-kvällarna i Holland som gör att ingen orkar gå upp innan klockan 12 dagen efter? Men det gjorde ingenting, jag hade ju tid. Tid att sitta i solskenet och äta lunch på ett torg medan jag lyssnade på en bok i hörlurarna. Tid att titta på människor. Tid att bara vara. Tid att invänta affärernas öppnade.

När jag kände att jag fått nog av att bara vara tog jag tåget till Leiden för att hälsa på en vänninna. Hon var lite sen så Starbucks fick bli mitt tillhåll en stund. Har ni någon gång kört namnleken där? Jag gör det alltid. För på Starbucks skriver de ens namn på muggen och ropar sedan upp det när drycken är klar. Jag använder aldrig mitt eget namn. Ibland använder jag namn som jag skulle vilja heta, eller kändisnamn som Madonna och Beyonce , knäppa kändisbarn-namn som Kal-El, Fixi Trixabelle, Jermajesty eller Noa Månfare. Ibland väljer jag bara väldigt krångliga namn för att se hur de uttalar dem. Idag blev jag Euphemia Tolloer och när muggen väl var klart ropade damen, högröd i ansiktet av ansträngningen att inte vricka tungan eller att göra bort sig helt “Ehhh..hmmm…..E…….memia….. To……leeee……rrr?” Alltid lika roligt.

Nu är det en ny dag. Solen tittar in bakom gardinen. Jag fick min hejdå-puss på pannan för flera timmar sedan så nu skall jag ta på mig promenadskorna och ägna mig åt lite mer seriös hotell-fru-shopping.

Det är faktiskt helt okay att bara åka med.

0 Replies to “Från Business woman till Hotellfru”

  1. Hej!
    Gled in på din blogg av ren tillfällighet, och gillar den skarpt! Ser att vi har många liknande erfarenheter av både det ena och det andra. Önskar dig styrka i det ni går igenom nu. Det kommer aldrig att gå över, men tiden kommer att göra att det kan lätta lite…
    Kommer däremot att använda ett alias nästa gång jag går på Starbucks! Med tanke på de senaste dagarna kommer jag nog att hugga en kanelbulle och kalla mig Prinsessan Leia 🙂

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *